Jag heter Daria, är 20 år och har bott i Sverige i ungefär åtta år. Jag kommer studera i höst. Just nu jobbar jag som vårdbiträde inom äldreomsorgen och trivs bra med att hjälpa människor.
Hur såg livet ut innan du började i Lumena?
Då var jag student och försökte hitta jobb men lyckades inte. Jag kände att jag behövde stöd. Jag behövde veta om jag gjorde något fel och ville få perspektiv.
Hur fick du reda på att du kunde söka till Lumena?
Jag googlade och försökte se vad kommunen kunde hjälpa till med. Det var så jag fick reda på att projektet fanns, blev intresserad och tänkte att det blir bra och bokade en tid.
Hade du något stöd av kommun eller myndigheter innan du kom med i Lumena?
Nej det hade jag inte, för mig var problemet att jag var på gränsen att fylla 19 år så hjälpen att få stöd var begränsad. Jag kände mig ganska förlamad på grund av bristen på stöd. Det finns mycket stöd för yngre och äldre men inte just för mig att ta mig ut i arbetslivet.
Vad fick du för bemötande när du skrevs in i Lumena, kan du berätta lite om det?
Först fick jag ha ett möte med alla handläggare och jag berättade lite om min situation och hur vi skulle kunna samarbeta. Bemötandet var jag fick var härligt, alla ville hjälpa och det kändes väldigt bra.
Har du fått vara med och bestämma vilket stöd du ville ha och vilka insatser du skulle få?
Ja, ganska mycket, jag kände under andra och tredje mötet att jag kunde styra över vad jag behövde. Det började med att jag behövde hjälp att söka jobb, jag hade heller inte fått yrkesvägledning när det gällde studier. Jag har fått den hjälpen nu och det känns mycket lättare även vad det gäller min psykiska hälsa.
Så du känner att det förbättrat ditt psykiska välmående också om jag förstår det rätt?
Ja, man känner sig mer trygg, man har en person som man kan prata med. Idag är det bra, jag har jättebra familj, jag har jättebra vänner men ibland finns det saker som kan vara svårt att berätta. I Lumena kan jag berätta, jag känner mig trygg och får mycket stöttning.
Du berättade i början att du utbildat dig till undersköterska, hur gick det till?
Jag var inte utbildad undersköterska men gick en friskvårdskurs. Sedan jag slutade gymnasiet försökte jag också komma in på gymnasiet men lyckades inte komma in på det program jag villa gå för det var så många sökande. Det var då jag gick friskvårdskursen, den gav mig en grund att stå på och visste mer vad jag ville göra i framtiden, att studera kriminologi. Min handledare hjälpte mig också väldigt mycket. Just nu jobbar jag som vårdbiträde, jag har gått utbildning på min arbetsplats.
Trivs du bra?
Ja, jag hjälper människor med vardagslivet och dom är tacksamma och det känns bra, jag hoppas jag är en tillgång, positiv och glad.
Ska du söka en utbildning framöver?
Ja. Jag har sökt till försvarshögskolan, det är ett väldigt intressant område. Det är bra om du vill jobba inom försvaret och i olika krissituationer.
Vad var det som fick dig intresserad av det?
Projektet gjorde mig intresserad, jag vill hjälpa människor. Jag har själv fått hjälp och vill göra detsamma för andra.
Är det något i projektet som kan förbättra och vad har varit extra bra?
Allt är bra, jag får den hjälp behöver och får stöd utifrån mina behov och har även en bra handledare jag kan kontakta. För egen del finns det inget som behöver förbättras.
Det har också varit bra att träffa andra människor som har varit med i projektet, träffas i grupp och kunna prata med varandra. Det har varit viktigt att se mig själv i andra människor, att jag inte är ensam och har även fått vänner. Det finns en gemenskap som är bra.
Vad har ni diskuterat i gruppträffarna?
Hur unga kan påverka och vad det finns för behov för unga människor i min ålder, vad vi vill göra i framtiden och vilka resurser som kan behövas.
Vilka resurser kan behövas enligt dig?
Det behövs pengar och det behövs också personer som arbetar inom kommunen som själva kan förstå vad som behövs för unga. Vuxna förstår inte vilka behov som finns.
Hur är det att vara ung i Sverige i dag?
Det finns utmaningar att träffa vänner efter gymnasiet och bibehålla kontakten med de vänner jag fått i skolan.
Har du något budskap till beslutsfattare och övriga instanser som kan vara med och bestämma, påverka och ta vettiga beslut?
Det är viktigt att få information från instanser som kan hjälpa dig om du hamnar mellan stolarna. Det vore bra om det gick att hitta information till exempel sociala medier.
En sak som slog mig – tror du det skulle vara av värde att det finns kurser på gymnasiet där man får vägledning och vilket stöd man kan få?
Det skulle bli jättebra med en föreläsning för ibland vet man heller inte vilken information man behöver när man slutar gymnasiet.
Yrkesvägledare i skolan kan vara svårt att få stöd från. Man måste boka tid och yrkesvägledaren var inte alltid där, så jag fick inte det behovet uppfyllt.
Vad har du för förhoppningar om framtiden?
Jag har stora framtidsförhoppningar, jag vill köra på med att studera vidare, leva livet och umgås med när och kära.