Einar var nitton år, han avrättades inte långt från min port.

Jag blev bestört i natt när jag nåddes av ett SMS om att rapartisten Einár mördats i mina kvarter. Vi måste prata om detta och redan klockan nio på vårt kanslimöte checkar vi in och går laget runt. Någon har en son som dyrkar artisten, en annan känner Einars mamma. Till sist kommer det upp på bordet, det som alla tänker och tänkt länge: När en vit artist skjuts ihjäl i Hammarby Sjöstad kanske det händer något. När någon skjuts i Järva eller Jordbro är det TYST.

Vi pratar alltid om jämlikhet och inkludering, men hur ser det ut egentligen? Vår verksamhet gör redan stor skillnad, speciellt i de insatser som riktar sig till unga vuxna. Men tillsammans med våra medlemmar kan vi göra mer. Måste vi göra mer.

Ibland har vi kontakt med avhoppare från kriminella nätverk. Personer som inte har någonstans att vända sig eftersom socialtjänsten kräver en polisanmälan och en polisanmälan oftast är otänkbar. Rädslan griper omkring sig.

Men de kriminella ska inte få ta över.

Jag känner en stor frustration. Alla måste använda sina positioner, sina mandat och sina nätverk för att få stopp på dödandet av unga män. Det är precis lika illa när det sker i Hammarby Sjöstad som i Järva eller i Jordbro. Vi måste få stopp på våldet och skjutandet. Oavsett vad dessa unga män har för hudfärg, religion eller var de hör hemma, de förtjänar ett värdigt liv istället för kriminalitet och död.

Alla vi som arbetar för ett inkluderande samhälle, det är nu det gäller. Det kändes bra att prata om det, vi måste fortsätta samtalet. När kanslimötet avslutas känner jag ändå att vi tillsammans kan göra något, att vi gör något.

Ditt liv togs alldeles för tidigt, du blev bara nitton år.
Våra tankar går till din familj och vänner ❤

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på print
Dela på email
Dela på whatsapp
Dela på tumblr
Dela på skype
Skip to content